12 barnsmamma på 3 olika sätt

2 014 har varit en rejäl bergochdalbana , minst sagt! Just idag är det exakt 1 år sen vi satt satt i köket och åt, hade just gått in i v.12 och vi visste att det snart skulle hända... Missfallet.. Hade dagen före nyårsafton varit inne på sjukhuset och konstaterat att hjärtat inte slog. Satt där vid bordet när jag kände att det nu var dags o jag gick sönder inombords.... Gravid igen 10 april, missfall konstaterades den 16 april i v.6 Gravid igen 16 Maj, missfall konstaterades den 25 juni - fick tabletter till dagen efter. Födde vår bebis med en värk i v.10 den 26 juni. Ungefär stor som mitt lillfinger. Kunde räkna fingrar o tår, se ögon o öron, ja allt <3 så liten men så älskad! Gravid igen 25 augusti, Med tvillingar! Missfall konstaterades den 20 sept i V. 9 Nu konstateras även att min livmoder är hjärtformad med en tjock vägg i mitten. Ska kunna bära barn enligt läkarna så ska fortsätta försöka tycker dem. Och vad hände då?! Jo så klart Gravid igen 30 november, M

Igår eftermiddag ringde äntligen läkaren från kvinnokliniken. Känns som att vi väntat en halv evighet på det. Hon pratade om dem olika problemen hon nämnde sist, att skiljeväggen kan vara antingen tunn eller tjock. En tunn skiljevägg/hinna går att operera bort medan en tjock visste hon inte så mkt om. Och givetvis hade jag en tjockare vägg i mitten av livmodern. Hon hade pratat med läkaren på fertiliteten och Hans svar var att då jag är ung och visar gång på gång att jag har lätt att bli gravid ökar chansen för positiv utväg för varje försök. Att överhuvudtaget överväga en operation i dagsläget var det inte på tal om och ingen av dem visste om denna operation överhuvudtaget utförs här i Sverige och vem i landet som isf gör det. Jag bad henne ringa runt och fråga så vi iaf har ett namn och en plats OM det kommer till det skede som sista utväg. Båda läkarnas rekommendationer var enbart; FÖRSÖK IGEN! Formen av min livmoder KAN alltså vara det som utlöser missfallen men inget d

Idag då var vi tillbaka på kvinnokliniken. Skulle träffat samma kvinna som sist men ikke....  Hon var hemma med sjuka barn så idag fick vi träffa en helt okänd kvinna + en tjej som studerar. Fick prata lite först om vad som stod i journalen angående alla prover som blivit tagna och vilka undersökningar dem gjorde på livmodern när jag låg inne. Så fick jag sätta mig i gynstolen. Hon fick kolla i några olika vinklar för att se problemet. I en vinkel ser livmodern helt normal ut med ett rum, men i an annan vinkel ser man tydligt hur det bildades två separata rum åt varsitt håll. (ungefär som UL bilden nedan)  Det man inte ser på UL är om mellanrummet/skiljeväggen mellan rummen är en tunn hinna eller en tjockare slemhinna. Då berättade hon efteråt att hon ska skicka remiss till MRI röntgen men det kan komma att ta tid. Vi får inte bli gravida igen före det besöket. På denna röntgen kommer dem då se om jag behöver opereras eller ej. Om skiljeväggen är tunn tar dem bo

Det började igen med ett positivt test, måndagen den 25 aug. Gjorde testet väldigt spontant o trodde inte att det skulle ge utslag men det gjorde det. Glad men direkt nervös, rädd o orolig... Visste inte hur jag skulle tänka inför denna gången. 4:de gången jag blir gravid. Hur skulle det gå nu? Kunde jag ha otur igen efter Alla tester som ändå varit normala?! Ett par veckor gick, jag mådde illa och var konstant trött. Hade denna gången INGEN mensvärk alls så tankarna gick mkt mot hoppet, kanske var det denna gången som skulle gå bra.  Onsdagen 10 sept var vi på första ultraljudet. Hittade hjärtslag o det såg bra ut.  Andreas tyckte han såg något ovanligt men Barnmorskan pratade då om olika vinklar som ultradjudsstaven uppfångar bilden. Men; på lördagen den 13 började jag störtblöda! Sa till Andreas att nu händer det igen men jag har inte ont så jag orkar inte åka in nu....  Avvaktade tills söndagen, ringde och förklarade läget. Barnmorskan i telefon började då

Då jag efter förra ultraljudet 5 juni blev lugn(are) över att fått se bebis hjärtslag samtidigt som läkaren förklarade att jag skulle komma att blöda ett tag framöver har jag under större delen av juni tagit det för vad det varit. En restblödning som läkaren kallade det.  Mest gammalt blod som var helt ofarligt.  Onsdag 25 juni 2014  Det var ingen större förändring i själva blödningen men lite mer färskt blod o lite levrat blod så mest av allt ville jag in för en kontroll för att lugna mina nerver.  Trodde egentligen inte att det var något mer än att jag bara oroade mig....  Kom dit, tog blodvärdet vilket såg bra ut, tog urinprov vilket också såg bra ut.  Bejbi och jag satt i väntrummet och prata o skoja tills jag insåg att jag skulle få träffa en manlig gynekolog o jag blev jättenervös o det kändes olustigt.  Blev vår tur och doktorn ställde lite frågor innan jag fick lägga mig.  Nu....   På skärmen såg vi bebis för andra gången. Nu lite större och vi ku

Satt förut idag och räknade lite på hur länge jag egentligen mått illa, och på dem senaste 8-9 månaderna har jag totalt mått illa ca 6 månader (med tre graviditeter) Ett helt halvår av konstant illamående!! Inte klokt!! Denna graviditeten är nog värst. Mår illa precis hela tiden. Kräks fortfarande en till flera ggr om dagen beroende på hur mkt mat jag får i mig. Hittills har jag tappat 8,3 kg sedan jag testade positivt. Lite konstigt för det varken syns eller känns. Alla kläder passar heller inte så att mammatajts med hög midja fick införskaffas. Det är hemskt att må illa hela tiden o jag har ännu inte hittat något som hjälper men vad gör det ;-) Sen är jag även väldigt trött o lätt stött/grinig. Oroskänslan finns kvar ännu väldigt starkt då jag fortfarande har en restblödning kvar. :-/ Läkaren på kvinnokliniken berättade det under uultraljudet att det skulle fortsätta komma gammalt blod några dagar till, men nu är det 1,5 vecka sen så hoppas det slutar snart... Måste kanske r

Kom till jobbet imorse 7;30 efter ännu en morgon med rejält illamående o yrsel. Allt kändes som "vanligt" i magen o hade inte speciellt ont. Så gick det en dryg timme o det började kännas lite i vänstra ljumsken men inte alls mkt....  Men plötsligt kände jag hur jag igen började blöda o jag rusar till toaletten. Och visst, mina underkläder o tajtsen var blodiga. Genast gick pulsen på högvarv igen o 1000 tankar poppar upp direkt. Ringde Mödravårdcentralen o fick en telefontid utifall jag skulle behöva avboka eftermiddagens träff o så ringde jag kvinnokliniken. Dem ville så klart att jag skulle komma in direkt i och med dem två missfall Vi haft senaste halvåret.  Ville först inte åka för att allt kändes så hopplöst o dessutom satte jag mina kollegor i klistret, men så oerhört tacksam för dem <3 o att dem först o främst ville att jag skulle tänka på mig. Ringde Andreas när jag väntade på bussen o med gråten i halsen berättade jag vad som hände o jag bad han m

Enda sedan jag gjorde testet i vecka 5 (4+0) har jag mått illa konstant, mer eller mindre. Kräks var o varannan dag, både morgon och kväll. Denna långhelgen var extrem!! Låg på soffan större delen av tiden och mådde pyton. All energi var totalt urblåst. Tyvär hänger det i lika mkt nu med så det känns lite som att jobbet blir lidande då jag saknar energi. Jag gör det jag behöver och försöker koppla bort mitt mående men gör kanske inte så mkt mer vilket känns trist då jag faktiskt gillar mitt jobb även fast det varit stressigt.  Visst är det skönt också att sommarens i värmen kommer allt mer men för gnällandets skull hjälper det inte mot graviditetsillamående :-P Men jag säger det igen; även fast jag gnäller o tycker det är jobbigt att må såhär är jag oerhört glad ändå o ser det som ett positiv tecken att det är som det ska vid den här tiden :-) Jag testade en period att bara käka morotsstavar o dricka isvatten/citronvatten för att dämpa illamåendet o det hjälpte ibland men nu när

Förra veckan började illamåendet komma och jag tyckte det kändes i kroppen som dem två första graviditeterna men samtidigt tänkte jag att det kunde vara värmen som slog ut mig eller också en sen släng av vinterkräksjukan som vi tidigare hade på jobbet... Men dagarna gick och min mens kom inte då jag trodde den skulle... Två veckor efter senaste missfallet gjorde jag ett graviditetstest som negativt, och detta gjorde jag för att se så att alla hormoner försvunnit ut ur kroppen. Sen var allt som "vanligt" men försökte koppla bort allt med graviditet så jag gjorde inga ägglossningstest. Dock kan jag känna av den ibland men nu kändes det tvetydigt och vid två olika tillfällen med nästan en veckas mellanrum så kändes juh rätt svårt att "veta" om man träffat just rätt dag... Så inte tänkte jag så mkt mer på det förren nu då jag började må illa igen. Så det blev snabbt ett litet frö i magen igen :-) Fredagen den 16 maj gjorde jag återigen ett graviditetstest som vi

För två veckor sedan började jag må illa. Då det gick magsjuka på jobbet var det den tanken som vägde mest trots att jag hoppades på något annat.  Min cykel var dock inte klar ännu så kunde inte säga att jag var sen så jag trodde mer på att jag var på väg att bli sjuk...  Söndagen den 6 april började jag kräkas, så jobb på måndag var uteslutet. Pratade med en kollega som sa att det var flera sjuka så det var juh inte ologiskt på något sätt att jag var dålig just då.  Men nu var jag ett par dagar sen och jag började så klart undra.  Jag var hemma mån-onsd och på torsdagsmorgonen den 10 april visade graviditetstestet positivt. Efter missfallet på nyår har jag både längtat och gruvat mig för nästa graviditet men nu blev jag bara glad. Oron kom mer ett par dagar senare när jag återigen började blöda, dock mkt lite (som enligt läkare o barnmorskor är normalt)  Det fortsatte på söndagen och på kvällen fick jag mer ont.  Måndagen kom, smärtan var värre och blödningen til

Hösten, julen och nyår... Tisdagen den 19 november 2013 visade graviditetstestet positivt! Vilken lycka!! Ville bara skrika högt och berätta för hela världen på en gång men tidigare hade Andreas och jag kommit överrens om att vi skulle vänta så länge som möjligt. Ett fåtal fick dock veta tidigare, min psykolog, våra behandlare, ett par av våra närmaste vänner som vi umgicks med men ingen som i sin tur hade kontakt med våra familjer. Veckorna gick, jag mådde illa konstant, hade feber då och då, fick blödningar och blev orolig men barnmorskan sa det var normalt. Hade jättesvårt att faktiskt tro och ta till mig att det verkligen var vår tur. Hade flertal tester hemma som jag gjorde med jämna mellanrum o alla visade positivt. Runt v.10 började det långsamt sjunka in o nu var det en vecka kvar tills avslöjandet på jul. Dagen före julafton köpte vi i stort sett ett helt rum med bebissaker, leksaker o en näst intill ny emmaljunga vagn. Det var tidigt o det visste vi men till det priset