plötsligt..... händer det igen

För två veckor sedan började jag må illa. Då det gick magsjuka på jobbet var det den tanken som vägde mest trots att jag hoppades på något annat. 

Min cykel var dock inte klar ännu så kunde inte säga att jag var sen så jag trodde mer på att jag var på väg att bli sjuk... 

Söndagen den 6 april började jag kräkas, så jobb på måndag var uteslutet. Pratade med en kollega som sa att det var flera sjuka så det var juh inte ologiskt på något sätt att jag var dålig just då. 

Men nu var jag ett par dagar sen och jag började så klart undra. 

Jag var hemma mån-onsd och på torsdagsmorgonen den 10 april visade graviditetstestet positivt.

Efter missfallet på nyår har jag både längtat och gruvat mig för nästa graviditet men nu blev jag bara glad. Oron kom mer ett par dagar senare när jag återigen började blöda, dock mkt lite (som enligt läkare o barnmorskor är normalt) 

Det fortsatte på söndagen och på kvällen fick jag mer ont.

 Måndagen kom, smärtan var värre och blödningen tilltagit. Nu var oron på topp men då jag ändå tagit mig till jobbet försökte jag hålla humöret uppe. 

Ringde kvinnokliniken och fick en akuttid för undersökning. 

Åkte dit 1,5 timme före min bokade tid då man ibland kan ha tur... Men ikke... Fick vänta närmare 2,5 timme då det var mkt folk. 

När jag skulle ta blodprov och urinprov såg dem att jag hade ont så jag fick lägga mig på en brits i väntan på jourläkaren.

Väl min tur så var det dags för ett nytt vUL. 

Ingen kul undersökning när man har ont... Barnmorskan kollade på skärmen och berättade att hon inte kunde se någon "uppklarad bild" på den påbörjade graviditeten så det var osäkert vad det var som hänt. Dem två alternativ som vägde tyngst var tidigt missfall eller utomkvedshavandeskap (när det befruktade ägget fäster sig i tex äggledaren ist för livmodern)

Kändes jättekonstigt att sen gå därifrån utan att ha en klar uppfattning om vad som var fel. 

Fick iaf en ny tid - idag kl 7;45

Kom dit imorse för att göra ett nytt blodprov för att mäta hormonhalten.

Hade ont så jag skakade vilket sköterskan på lab såg så hon sa att hon inte ville släppa iväg mig när jag inte mådde bra. 

Hon tog några fler blodprov, blodtryck o temp och sen fick jag lägga mig idag igen. 

Fick träffa läkaren efter ca en timme eller så o då var det igen dags för ett vUL.

Nu kunde läkaren hittade det dem letade efter i måndags. En uppklarad bild av den påbörjade graviditeten. 

Nu sa hon att detta inte var ett utomkvedshavandeskap utan ett tidigt missfall. 

Rester fanns kvar i livmodern men kroppen skulle sköta det själv så behövde ingen hjälp med det på medicinskt sätt. 

Nu under undersökningen började jag blöda mer så mitt blodtryck sjönk o jag blev yr när jag skulle resa mig så då blev det bestämt att jag skulle bli inlagd på dropp o få hjälp med smärtlindring.

Fick först ett speciellt morfinpreparat i låret som är till för livmodern, tyckte dock inte det hjälpte så mkt, men sen fick jag dropp och en dubbel dos med morfin kort efteråt. 

Det steg mig åt huvudet direkt. 

Blir så oerhört yr o illamående av morfin... Tur hjälpte det mot smärtan iaf. 

Låg inne från 8-15:30 och tur är det att dem är underbara på kvinnokliniken! 

Oerhört hjälpsamma o förstående!

Min bror kom sen o skjutsad hem mig då buss inte var ett bra alternativ. 

Så, nu sitter man här en än gång med smärta o sorg och trots att man så många ggr hör eller läst att man inte orsakar det själv finns tanken ALLTID i bakhuvudet; 

Kunde jag gjort något annorlunda? 

Mamma, pappa och storebror älskar er båda!