George Valentin - Förlossningsberättelse
Det är onsdagmorgon, den 23 januari och jag gör mig redo för ett nytt TUL (tillväxtultraljud) på specialistmödravården. Har tid kl 09 och båda barnen ska följa med i och med att jag inte vet hur lång tid det tar med undersökning och bussar hem så ville inte riskera att Andreas kommer sent till jobbet. (han börjar kl 11. 45)
Vi åker hemifrån med bussen runt 8.20 och ungarna får frukost i vagnen. Kommer fram till sjukhuset strax före 09 och kommer ganska snart in på undersökning. Sköterskan mäter huvudet, magen och lårbenet och får siffror som innebär att bebis inte vuxit sedan sista kontrollen ett par veckor tidigare. Bebis uppskattas nu väga ca. 2.6 kg. Hon tyckte det var svårt att få till bra vinklar så hon ber en annan sköterska göra samma undersökning. Klockan är nu ca 9.45 o barnen sitter fortfarande lugnt i vagnen, pratar o sjunger.
Gör nästa undersökning och denna sköterskan får snarlika resultat.
. Dem båda ber mig vänta i väntrummet en stund medans dem ska rådfråga lite och så.
Klockan blir 10 och ungarna får lite fruktmellis men sitter fortfarande kvar i vagnen. Får snart komma in på ett rum där dem vill göra ett CTG för att kolla så bebis mår bra.
Detta kan ta alltifråm 10min - 45 min så man vet aldrig hur det går. Nu började ungarna bli smått rastlösa men vi hade sångsamling, pratade om kranen och arbetarna utanför fönstret, 3 svarta smidesjärnstatyer som står i fönstret osv.
Tiden gick o vi var klara ca 10. 45
Då sköterskan ser utdraget på bebis hjärtfrekvens ser hon också att jag har ca 1 värk var 10de minut.
Jag säger att det har jag haft i några veckor men sista veckan har jag också haft 2 omgångar med förvärkar i 3-4 timmar med 1.5min-4 min mellanrum.
Detta gör att hon hajar till lite och tycker vi då ska göra en vaginal undersökning för att se om jag påbörjat öppningsstadiet.
Får vänta några minuter i väntrummet igen och barnen är nu lite smått gnälliga så nu får dem lite russin.
Ca kl 11 kommer doktorn och en student och vi går in på ett undersökningsrum.
Dem kommer fram till att jag är 3-4 cm öppen oforserat men forsera är jag öppen 5-6 cm o väldigt mjuk med buktande fosterhinna.
Doktorn säger då att det vore gynnsamt att redan nu idag ta hål på fosterhinnan.
Får en liten chock men är absolut med på noterna. Doktorn säger att hon ska ringa ner till förlossningen för att kolla så det finns plats - det gör det, så vi ska strax bli hämtade av personal.
Ringer Andreas kl 11.30 och säger att han inte kan gå till jobbet utan får komma hit och hämta ungarna medans jag försöker få tag i mormor.
Jag blir hämtadpå avdelningen av en vän som jobbar på sjukhuset och vi går ner på förlossningen, hon märker att ungarna inte är så nöjda längre och hämtar en burk glass. Tack Cissi! ❤️
Mina två sköterskor kommer in och vi pratar fram och tillbaka om vi ska ta vattnet direkt eller om vi ska vänta på att barnen blivit hämtade men jag beslutar att dem får ta det direkt så det är gjort utifall det skulle ta tid. Lika bra att det är gjort tänker jag.
Så kl 12.35 tar dem vattnet och en liten stund senare kommer Andreas och hämtar barnen.
Värkarna kommer tätare men inget som gör ont ännu. Vankar av o an i rummet för att hålla mig i rörelse, vatten sipprar till och från och jag försöker få tag i min mamma som är på jobbet. Efter många samtal får jag till sist tag i henne så hon kan åka och lösa av Andreas.
Ca. 13.30 kommer Andreas in till mig och värkarna är fortf hanterbara men kommer oftare.
Pratar en stund på rummet, diskuterar dem trista fåglarna på väggen, varför det inte finns en tv i rummet, går på toaletten och vid 14.30 hämtar Andreas Alvedon åt mig i förebyggande syfte då det börjar göra lite ont. Pratar en stund till och sen tar vi oss ut i hallen och går fram o tillbaka.
Nu när värkarna kommer behöver jag stanna och hålla Andreas i ena armen och luta mig mot handtagen som är fästa i väggen och andas ordentligt.
Minns inte hur många vändor vi gick men härefter vände det ganska snabbt och värkarna kom oftare, blev mkt mer intensiva och smärtan ökade en del.
Vid kl.15.30 tiden står jag lutad över sängens ryggstöd, värkarna kommer nu med 1-2 min mellanrum, jag mår illa o kräks och sköterskorna vill nu ha upp mig i sängen igen.
Strax innan kl 16 undersöker dem mig o är 6 cm öppen (mer om dem forcerar)
minns här att jag vart lite irriterad o tänkte "VA? inte mer än 6?"
Nu gör det dock ont så nu åker lustgasen fram.
Testar några ggr, blir frustrerad o säger att jag inte minns hur masken ska sitta så dem får förklara igen. 😂
Vet ej varför men här i kring ber sköterskorna mig att lägga mig på sidan ist för på rygg.
Under förlossningen med Theo kände jag tydliga krystvärkar där kroppen liksom helt tog över, riktigt så kände jag inte denna gången av någon anledning.
Blev nu aldrig uppmätt till 10 cm o tillsagd att nu kör vi utan sköterskorna sa nu efter att dem mätte mig att jag bara skulle lyssna på kroppen och ville jag trycka på skulle jag göra det försiktigt.
Så någonstans här från 16.20 började jag krysta egentligen utan att känna dem riktigt krystvärkarna.
Här tar jag av masken ett tillfälle mellan värkarna och säger till Andreas:
"jag tror jag skriker lite mer denna gången än förra!" 😂 och så tar jag på mig masken igen och försvinner bort lite igen.
Blundar mestadels hela tiden men minns att jag tittade upp ibland och kunde se Andreas mellan stängerna i räcket på sängen.
Även fast jag är i en form av dvala pga lustgasen hör jag Andreas röst som pratar lugnt med mig hela tiden och förklarar vad sköterskorna säger när jag själv inte riktigt är med på vad som händer. Det är enorm trygghet att ha honom vid min sida! ❤️
Kl. 16:43 föds en POJKE! 👶
(Vi hade låst oss lite på en tjej så vi fick lite chock båda två men samtidigt så glada över att han mår bra och ändå var så stor som han var.)
Dem la honom på mitt bröst och nu börjar kampen mot blodförlust och att få ut moderkakan. (med Theo tog det ca 1 timme att få ut moderkakan och blödde mängder som resulterade med blodtransfusion)
Nu kom dock moderkakan ut efter ca 10 min men blödningen fortsatte.
Detta är ingen lek vill jag lova.
Nyförlöst och hemsk smärta i hela kroppen och så kommer någon och trycker dig håårt på magen för att pressa ut koagulerat blod och få livmodern att dra ihop sig.
Nä fy sjutton. Detta magklämmandet höll på med jämna mellanrum i flera timmar, och med olika extra mediciner och ett särskilt dropp minskade blödningen senare på kvällen.
Så, sammanfattning:
12:35 tog dem hål på fosterhinnan
14:30 fick jag Alvedon i förebyggande syfte
15.30 illamående pga tilltagande smärta
16 - 6 cm öppen
16:43 föds George Valentin 💙👶
❤️ 3515 g och 52 cm ❤️
Vilken grej! Att komma in på en vanlig kontroll och sen få höra att man inte får åka hem utan ska få stanna kvar o föda barn var både häftigt och lite läskigt. Man har juh hört om dem som blir igångsatt och att det tar hemskt lång tid så är verkligen oerhört tacksam att det gick så bra som det gick ändå.
Älskling! Tusen tack för ditt stöd, både under graviditeten och förlossningen. Du kan få mig lugn i dem mest pressade situationer och få mig att skratta fast något gör förbannat ont. Kändes så skönt och se dina ögon mellan räcket på sängen, känna din hand i min och höra dig prata lugnt och följsamt.
Tack för ännu ett ljuvligt litet mirakel
❤️💙 ÄLSKAR DIG 💙❤️
Väl hemma ❤️
Kommentarer
Skicka en kommentar
Kommentera gärna;