Tog andan ur mig...

Kom till jobbet imorse 7;30 efter ännu en morgon med rejält illamående o yrsel.
Allt kändes som "vanligt" i magen o hade inte speciellt ont. Så gick det en dryg timme o det började kännas lite i vänstra ljumsken men inte alls mkt.... 
Men plötsligt kände jag hur jag igen började blöda o jag rusar till toaletten. Och visst, mina underkläder o tajtsen var blodiga.
Genast gick pulsen på högvarv igen o 1000 tankar poppar upp direkt.

Ringde Mödravårdcentralen o fick en telefontid utifall jag skulle behöva avboka eftermiddagens träff o så ringde jag kvinnokliniken.
Dem ville så klart att jag skulle komma in direkt i och med dem två missfall Vi haft senaste halvåret. 

Ville först inte åka för att allt kändes så hopplöst o dessutom satte jag mina kollegor i klistret, men så oerhört tacksam för dem <3 o att dem först o främst ville att jag skulle tänka på mig.

Ringde Andreas när jag väntade på bussen o med gråten i halsen berättade jag vad som hände o jag bad han möta mig på sjukhuset.
Kom dit, väntade ett tag, fick göra lite prover innan sen doktorn kom.
Hon ställde först frågor om hur jag mådde o hur blödningen kom o så... Nervositeten ökade hela tiden o att sen lägga sig i gynstolen kändes jättejobbigt...


MEN..

På bråkdelen av en sekund släppte allt o tårarna rann för på skärmen kunde vi se hjärtslagen ticka på för fullt!
Jag höll hårt i Andreas hand o det kändes bara så overkligt!! Euforiskt ögonblick!

Barnmorskan ringde en stund efteråt och erbjöd mig en tidigare tid så åkte dit o tog fler prover och gjorde upp planering för hösten och så.


Nu ska jag bara vila o hålla ett lugnt tempo så att bebis kan växa o må bra <3

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

George Valentin - Förlossningsberättelse

Min livmoder

Ludde på simskola