Tufft..


Dem senaste dagarna har varit tuffa. Måndagkväll blev väldigt krävande då Theo fröst somnade jättelätt strax innan 21. Strax efter 21 vaknar han igen och verkar fortfarande jättetrött men samtidigt för pigg för att somna om direkt. Får vara uppe 45 min o satt i knät. Somnade igen ganska lätt men när jag la ner han i sängen vaknade han igen. Sætre oss i fotölen igen, läste, sjöng o han somnade igen men vaknade återigen när jag la honom. Han fortsatte nästan till midnatt att trilskas med att sova och det tillhör inte vanligheterna.

Tisdagen var han då jättetrött större delen av dagen, sov som vanligt ett par ggr under dagen, vi var ute, hälsade på gamla jobbet en sväng innan ett möte kom hem till oss så vi höll oss sysselsatta under dagen trots att han var riktigt trött och till viss del gnällig vissa stunder.
 Men så på kvällen händer det igen. Han somnade nu strax efter 21 o jag ska lägga honom (har då missar att plocka undan 2 leksaker precis under hans säng som jag nuddar med tårna så det klingar till) vilket då gör att han vaknar. Tar upp honom o söver om honom och lägger han en andra gång (nu utan ljud) men han vaknar ändå. Gör om det en 3 de gång med samma utgång. Då tar jag ist ut hn från rummet och sätter oss i vardagsummet.  Tar ytterligare en timme innan han till sist somnar 22.45






Man känner sig lite modfälld/maktlös när man inte förstår orsaken till varför det är svårt för liten att få ro i kroppen.
Men hoppas det bara var en "slump" att det hände två nätter i rad och att det fortsätter gå lila smidigt som det i vanliga fall gör.

Imorgon är det 3 månader sedan David föddes. Känns jättekonstigt att det redan gått 3 månader. Skulle gått in i 8de månaden nu, 3dje trimestern och räknats som höggravid.
Jag saknar att känna hans rörelser, saknar att magen började bli mer synligt gravid. Önskar jag kunde spola tillbaka tiden till den dagen han föddes, inte för att återuppleva smärtan eller sorgen men för att få se hans små händer o fötter igen. Klappa hans små kinder, pussa på honom och ta fler minnesbilder och avtryck på hans små händer och fötter.

Vi saknar dig o älskar dig 💙





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

George Valentin - Förlossningsberättelse

Min livmoder

Ludde på simskola