smärtan....

Jag börjar tröttna ordentligt på smärta över lag just nu.
Smärtan jag känner är konstant! Dagligen,
24/7!
Fötter, knän, höfter, ryggen, axlar, nacke, huvud.... Det hänger liksom ihop alltsammans och det slutar aldrig!!!
Dock är inte detta det värsta ens!!

Det som känns ännu jobbigare är att efter det senaste missfallet i december har jag konstant ont i magen, illamående, mensvärk... Alla känslor jag hade som gravid.
Jag känner mig gravid fast jag inte är det?!
Har varit orolig för magen sedan december då jag aldrig var på en efterundersökning vid missfallet. Är juh alltid en risk att rester finns kvar och det i sin tur kan vara en stor fara.

Detta är anledningen till att jag fick en akuttid på kvinnokliniken i måndags.
Jag har ont hela tiden, haft blödningar till och från och när jag förklarade allt för barnmorskan i receptionen ville hon direkt få in mig till en läkare.
Läkaren och studenten kollade min mage och livmoder ordentligt och kunde iaf konstatera att jag inte hade rester kvar vilket var bra men han kunde inte förklara mitt mående vilket var frustrerande.
Vet inte vad det är för fel!!!
Har så förbannat ont i magen hela tiden, jobbigt att äta, allt står mig upp i halsen, men samtidigt blir jag mer illamående om jag inte äter...
Tänk dig svår mensvärk x10 + magsjuksillamående+ kramper/sammandragningar i livmodern + foglossningssmärsta och en så svullen o uppblåst mage så de känns som om du ska explodera som en ballong!

Jag känner mig gravid, jag ser ut att vara gravid, önskar att det var så men ikke...

Tänker dagligen på allt vi gått igenom.
Känner sorg dagligen och även fast jag har annat att fokusera på när jag är på jobbet så finns tankarna och känslorna kvar hela tiden.

Får minnesbilder från ultradjuden titt som tätt, både från tillfällen då hjärtslagen syntes och från dem tillfällen dem inte syntes.
Får minnesbilder från vår 3:dje graviditet när jag födde vårt barn med en krystvärk på toaletten och höll h*n i min hand...
Minns den gången vi kunde se tvillingarna första gången och jag fylls av sådan kärlek och sorg på en gång.
Har älskat våra barn från första stund jag vetat om dem och älskar dem för alltid och saknaden är oändlig!

Hur blir vår sjätte graviditet??
När blir jag gravid igen?
Händer detta igen eller blir det vår tur??
Kommer vi få tvillingar igen?
Kommer jag klara ännu en förlust?
Hur ska jag förhålla mig till andra?
Hur kommer jag må nästa gång?
.........

Det finns så mkt som snurrar och i och med den fysiska smärtan kan jag inte heller pausa den psykiska smärtan just för att dem går hand i hand....

Helst enkelt, trött på smärta!!
Både den fysiska och den psykiska!

Så glad att jag har mina två killar hemma som jag älskar till månen och tillbaka!
<3