Rädslan jag känner när...


...varmt kaffe är inblandat!

Theo och jag gick upp tidigt imorse. Då jag senaste veckan mått lite extra illa av kaffe har jag väntat en-ett par timmar med att starta bryggaren på morgonen vilket jag gjorde idag med.
Dock har jag senaste dagarna sett att Theo börjat komma närmare att nå upp på bänken där bryggaren står så även idag sköt jag in den en bit när jag väl startat den.

Så... jag laddade kaffet, startade och sköt in bryggaren en bit på bänken. Gick sen in på toaletten för att kissa. Theo följde efter som vanligt o då andreas sov har jag alltid dörren öppen. Oftast är theo kvar inne på toaletten med mig eller i hallen precis vid dörren men nu när jag satt mig sprang han iväg. Jag reflektrade inte överifierad kaffebryggaren utan tänkte snarare att hn skulle kolla på fiskarna i akvariet jag precis tände eller att han hörde musiken från tvn.

Men då kommer han springandes in till mig med kannan!!! till kaffebryggaren i händerna!
😲😲😲 PANIK!
Han gav mig kannan (som som tur var inte hade hunnit bli för varm eller full) o sprang snabbt igen och jag kunde se senariot i huvudet att det nu rinner kokande kaffe från bryggaren på bänken o ner på golvet o hinner han springa dit nu så går det riktigt illa. Allt händer inom loppet av sekunder men det kändes som betydligg längre tid.
Jag hade redan papper i ena handen, kannan i andra så jag torkar mig snabbt, drar typ upp byxorna, säger till theo att stanna (han är utom synhåll) o jag springer (så som man kan göra som en höggravid flodhäst) o hinner iaf ifatt honom med en halvmeter kvar till bänken där strålen av kaffe rinner ut över bänken.

Får Theo att stanna bakom mig, sträcker mig så jag kan stänga av bryggaren o sätter in kannan så det ska sluta rinna ut mer. Sätter på kallvatten i kranen, blöter trasan o börjar snabbt torka upp med Theo som klänger på mitt lår.

Får undan allt kaffe och får plocka undan ännu mer på bänken så jag kan knuffa in bryggaren ännu längre in.
Lyfter upp Theo och går ut i vardagsrummet o sätter oss ner i soffan. Just då kommer Andreas upp och jag pustar ut några sekunder innan tårarna kommer.

Även fast allt hände inom loppet av sekunder kände jag en panik jag inte tidigare känt. Det kunde gått riktigt illa...


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

George Valentin - Förlossningsberättelse

Min livmoder

Ludde på simskola