längtar efter ett datum!

Kanske verkar konstigt, men datumet jag väntar på betyder väldigt mkt för mig just nu. 

8 dec 2011 fick jag hastigt åka på en "avbokningstid" på plastikkirurg mottagningen och träffade där en kirurg som faktiskt tog mig och mitt problem på allvar. Jag har stor o tung byst som orsakat mig stora ryggproblem och besvär i nacke och axlar under många år. 

Dem två andra ggr jag varit på konsultation har dem nekat mig då jag haft något högt BMI och vägrat hjälpa mig såvida jag inte gått ner ett visst antal kg. 

Dem satte 67 kg som målvikt/idealvikt och jag gick ner från ca 85 till 70 och där stod jag sen stilla. Ringde för att boka ny tid, men fick tvärnej i telefon.

 "Ingen idé att göra dig besväret att komma hit om du inte kommit ner till bestämd vikt", var det jag fick höra. Började därefter lägga på mig igen....

Visst förstår jag själva grejen med att läkningsprocessen funkar som allra bäst om man har så lite underhudsfett som möjligt, men att dem vid det tillfället nekade mig för 3 kg förstår jag än idag inte. 

Detta förstod inte heller kirurgen jag senast träffade. Han såg mitt dilemma väldigt snabbt och det första han sa var att han lovade genomföra operationen oavsett vad. Han hade dock som önskemål att jag tappade lite i vikt om så bara några kg. 

Jag har nu under våren kämpat på diverse sätt att få siffrorna på vågen att snurra åt rätt håll, och till en början gick det bra, men nu har några kg kommit tillbaka och jag står still. 

Jag går på sjukgymnastik 3 ggr i veckan, äter regelbundet och inte speciellt stora portioner. Visst händer det att jag gottar till det lite på helgerna, men inte heller det i några jättelass direkt. 

Vet inte riktigt vad jag ska göra då att promenera med krycka går inte speciellt snabbt och gör för ont för snabbt. Cykla är väl det som kanske är bäst för konditionsträning och fettförbränning, men även det är svårt att göra speciellt länge. 10-15 min i normalhastighet får mig att känna mig svimfärdig, illamående och ryggvärken tar i rejält oavsett om jag försöker sitta rakt upp eller böjd framåt på styret. 

Har testat några olika måltidsersättningar, vissa funkar men vissa inte och sen är det juh frågan vad konsekvensen blir när man väl övergår till vanlig mat igen. Tips / erfarenheter någon?? 

Jag har inte alltid varit så förtjust i tanken på att göra en bröstförminskning. Det är juh en del av mig men samtidigt något som förhindrar mig att vara "mig" på riktigt. 

Jag fick sluta dansa när jag var yngre då belastningen blev för stor och påfrestningen på kroppen blev för krävande. Dans var något jag älskade och även idag njuter av att titta på. 

Andra fysiska aktiviteter som att vara ute och vandra eller idrotta har juh också varit saker som man fått lägga på hyllan då varken fötter eller rygg klarat av det. 

Det är sådant som gjort mig så ledsen och nu så glad över att operationen snart kommer att bli av. 

Jag kommer kunna röra mig mer fritt och bli mer aktiv. 

I dagsläget har jag J-K kupa och att handla underkläder samt vanliga kläder är juh också ett stort dilemma. Svårt att hitta sånt som passar ordentligt och frustrationen i omklädningsrummet är ofta tydlig (speciellt vid köp av Bh) blir ofta generad när personal kommer för att hjälpa och dem stannar upp innan dem börjar prata. Blir generad när dem tagit fram alla bh;ar i butiken med största strl och inget passar. 

Operationer medför alltid vissa risker och ärr är något man får leva med, men jag har kommit över mitt "rädd-stadie" och längtar just nu oerhört mkt!! 

Snart är det April så vilken dag som helst kan det komma ett datum :)) 

Håll tummarna!