David




Min älskade lilla David... igår var det 1 Maj och hade du fortfarande bott i min mage hade vi nu varit i sista månaden innan BF den 1 Juni. (BF på din morfars födelsedag)
Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och alla dina änglasyskon. Satt igår och kollade igenom dem få foton jag har på dig och du är verkligen så fin. Du är en liten minikopia av Theo som bebis o undrar hur du sett ut om du fått växa lite till i min mage.
Hade du fått samma stora leende som Theo? Hade ni fått lika ögon och långa fransar? Hade du varit lika lugn och belåten?...

Väntar fortfarande på svaren från obduktionen om varför detta hände och snart nu när det blir varmare ska du även bli gravsatt i minneslunden så vi kan hälsa på dig.
Just nu känns allt så ofärdigt gentemot dig vilket är jättetungt. Trodde inte detta skulle ta så lång tid. Hoppas verkligen på att snart få beskedet om att allt är klart så du får vila på din plats.

Älskar dig och saknar dig och kan bara önska och hoppas att dina äldre syskon tar hand om dig.

Puss på dig grodan 😚🐸😚


UPPDATERING;

Idag är det onsdag den 10 maj. Det har varit en tung vecka men samtidigt välbehövlig.

Torsdagen den 4 Maj ringde läkaren från kvinnokliniken och sa att alla provsvaren nu kommit in från obduktionen på vår David. Det var inga som helst fel. Proverna visade inget alls så på det viset fanns inte heller några svar varför det då hänt.
Det fanns blödningar i moderkakan som *kan* orsakat att den ev lossnat *men* detta kunde också ha uppstått när David dog i magen eller vid förlossningen.
Så allt som allt, dem kunde inte ge oss ett svar om varför det hände.
Detta gjorde i sin tur att det var svårt att ta till sin informationen. Jag visste inte hur jag skulle förhålla mig till det. Kändes ännu mer orättvist...
Fick bara försöka ta det för vad det var och har väl inte riktigt smält det ännu men börjar iaf acceptera läget.

Sen kom dagen, måndagen den 8 Maj.
Kuratorn ringer och säger att nu har kyrkoherden gravsatt David i minneslunden.
Nu är dem lösa trådarna inte längre lösa o det känns på ett sätt skönt men ändå svårt.
Nu är det bara sista steget kvar. Åka dit. Önskar att vi kan åka dit iaf första gången som hela familjen så får bli på en helg o jag hoppas det blir snart.

Saknar dig 💙🕇


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

George Valentin - Förlossningsberättelse

Min livmoder

Ludde på simskola